En intervju med Tokio Hotel - [ellegirl.jp]
En intervju med Tokio Hotel
Tokio Hotel skapades av enäggstvillingbröderna Bill och Tom som kom från en gammal småstad kallad Loitsche i Östtyskland (födelsedag: 1 september 1989). Då gick Georg Listing (födelsedag 31 mars 1987) och Gustav Schäfer (8 september 1988) med i bandet. Slutligen blev dessa fyra bandet.
Bill och Tom började göra musik när de var 7 år gamla. De spelade i Magdeburg när de var 10 år. Så de mognade tidigt.
Senare vid åldern av 13 hade de samma smak och intressen som Georg och Gustav som kom för att kolla på deras show, och startade bandet.
Georg började spela bas när han var 13 och Gustav började spela trummor när han var 15. För dem var bandet den riktiga karriären. Att vi äntligen är här finns med oss hela tiden. Vi var inspirerade av detta och la till Tokyo i vårt bandnamn.
Angående anledning till varför TH döpte sitt band efter Tokyo så sa Bill: "De ansåg att Tokyo var deras slutliga destination, eftersom Tokyo är så långt bort.
Vilken snygg frisyr!
Bill: Tack!
Hur lång tid tog du dig för att fixa den frisyren?
Bill: Denna är den enklaste, för frisören behöver bara göra håret såhär. Det tog inte lång tid att göra såhär. Men innan tog det verkligen lång tid och svårt pga mitt långa hår. Och varje gång använde vi en flaska med hårspray. Så frisyren idag är den enklaste.
Det är den andra gången ni är i Tokyo. Vad tycker ni om Tokyo?
Bill: Vi gillar verkligen gatorna i Japan. Vi var lite nervösa under våra första dagar när vi precis anlänt. Vi kunde inte alls föreställa oss det innan vi kom till Tokyo. Men denna gången visste vi hur det var. Vi träffade olika människor och allting var spännande. Vi uppskattade verkligen att allting var fullt av energi. Och alla människorna var väldigt snälla. Förutom det var våra fans väldigt energiska. De skickade oss en massa presenter och hade gjort en massa för oss. Vi flyttades en massa. Så det var mest spännande att ta bilder med fansen. Just då släppte var och en sina känslor.
Vart vill ni åka till i Tokyo?
Gustav: Vi har inte sett mycket. Men vi åkte till Shibuya, det var grymt! Korsningen i Shibuya var grym. Vi träffade en massa människor vi aldrig träffat. I Tyskland finns det ingen plats som det. Vi vill verkligen se fler såna gator.
Vad för intryck har ni fått av japanska tjejer?
Bill: De är väldigt vackra. Även om de ibland är lite blyga, jag tycker de är gulliga och söta. Det är normalt att vara blyg och nervös när ens favoritband står precis framför en, de är ju trots allt sina favoriter. Så det är helt naturligt. Jag gillar det verkligen.
Vad sägs om tyska och amerikanska tjejer?
Bill: De är inte alls blyga. Vad ska jag säga? I Tyskland är folk mer galna (han höjde sin röst). Eftersom olika länder har olika kulturer, jag kan inte dömma. Det beror på vem man är. Efter att vi preics anlänt i Japan insåg jag att japaner är lite blyga. Men alla TH-fans är som en hel familj. De delar allt på Twitter. Så jag tror att de japanska fansen kommer börja i familjen.
Bill, är du en blyg kille va?
Tom, Georg och Gustav: Bill är blyg! (skrattar)
Bill: Nej jag är inte så (rodnar). Jag tror att det måste finnas tillfällen i livet då folk känner sig blyga. Jag antar att jag inte är blyg eftersom jag har vant mig vid att kommunicera med folk efter års av träning. Men folk är blyga i olika situationer. Jag tror att när jag är ledig och träffar snygga tjejer så kommer jag har självförtroende och säga "Hej jag är en rockstjärna!"
Tom: Jag har ett bra råd. Om Bill träffar någon och känner sig blyg så ska han kyssa henne (alla skrattar). Därför är Bill blyg! (skrattar)
Bill: Okej jag är lite blyg.
Tom: Så du ska göra det.
Bill: Jag kan inte göra det. Jag vet att det är bättra att kyssas med sanna känslor.
Tom: Förstår ni? Bill är en blyg kille (skrattar)
Tokio Hotel skapades av enäggstvillingbröderna Bill och Tom som kom från en gammal småstad kallad Loitsche i Östtyskland (födelsedag: 1 september 1989). Då gick Georg Listing (födelsedag 31 mars 1987) och Gustav Schäfer (8 september 1988) med i bandet. Slutligen blev dessa fyra bandet.
Bill och Tom började göra musik när de var 7 år gamla. De spelade i Magdeburg när de var 10 år. Så de mognade tidigt.
Senare vid åldern av 13 hade de samma smak och intressen som Georg och Gustav som kom för att kolla på deras show, och startade bandet.
Georg började spela bas när han var 13 och Gustav började spela trummor när han var 15. För dem var bandet den riktiga karriären. Att vi äntligen är här finns med oss hela tiden. Vi var inspirerade av detta och la till Tokyo i vårt bandnamn.
Angående anledning till varför TH döpte sitt band efter Tokyo så sa Bill: "De ansåg att Tokyo var deras slutliga destination, eftersom Tokyo är så långt bort.
Vilken snygg frisyr!
Bill: Tack!
Hur lång tid tog du dig för att fixa den frisyren?
Bill: Denna är den enklaste, för frisören behöver bara göra håret såhär. Det tog inte lång tid att göra såhär. Men innan tog det verkligen lång tid och svårt pga mitt långa hår. Och varje gång använde vi en flaska med hårspray. Så frisyren idag är den enklaste.
Det är den andra gången ni är i Tokyo. Vad tycker ni om Tokyo?
Bill: Vi gillar verkligen gatorna i Japan. Vi var lite nervösa under våra första dagar när vi precis anlänt. Vi kunde inte alls föreställa oss det innan vi kom till Tokyo. Men denna gången visste vi hur det var. Vi träffade olika människor och allting var spännande. Vi uppskattade verkligen att allting var fullt av energi. Och alla människorna var väldigt snälla. Förutom det var våra fans väldigt energiska. De skickade oss en massa presenter och hade gjort en massa för oss. Vi flyttades en massa. Så det var mest spännande att ta bilder med fansen. Just då släppte var och en sina känslor.
Vart vill ni åka till i Tokyo?
Gustav: Vi har inte sett mycket. Men vi åkte till Shibuya, det var grymt! Korsningen i Shibuya var grym. Vi träffade en massa människor vi aldrig träffat. I Tyskland finns det ingen plats som det. Vi vill verkligen se fler såna gator.
Vad för intryck har ni fått av japanska tjejer?
Bill: De är väldigt vackra. Även om de ibland är lite blyga, jag tycker de är gulliga och söta. Det är normalt att vara blyg och nervös när ens favoritband står precis framför en, de är ju trots allt sina favoriter. Så det är helt naturligt. Jag gillar det verkligen.
Vad sägs om tyska och amerikanska tjejer?
Bill: De är inte alls blyga. Vad ska jag säga? I Tyskland är folk mer galna (han höjde sin röst). Eftersom olika länder har olika kulturer, jag kan inte dömma. Det beror på vem man är. Efter att vi preics anlänt i Japan insåg jag att japaner är lite blyga. Men alla TH-fans är som en hel familj. De delar allt på Twitter. Så jag tror att de japanska fansen kommer börja i familjen.
Bill, är du en blyg kille va?
Tom, Georg och Gustav: Bill är blyg! (skrattar)
Bill: Nej jag är inte så (rodnar). Jag tror att det måste finnas tillfällen i livet då folk känner sig blyga. Jag antar att jag inte är blyg eftersom jag har vant mig vid att kommunicera med folk efter års av träning. Men folk är blyga i olika situationer. Jag tror att när jag är ledig och träffar snygga tjejer så kommer jag har självförtroende och säga "Hej jag är en rockstjärna!"
Tom: Jag har ett bra råd. Om Bill träffar någon och känner sig blyg så ska han kyssa henne (alla skrattar). Därför är Bill blyg! (skrattar)
Bill: Okej jag är lite blyg.
Tom: Så du ska göra det.
Bill: Jag kan inte göra det. Jag vet att det är bättra att kyssas med sanna känslor.
Tom: Förstår ni? Bill är en blyg kille (skrattar)
Bill, skriver du låttexter som en dagbok?
Bill: Ja. De är helt annorlunda. Vi får inspiration från olika aspekter, och innehållet är i grunden och botten om våra känslor och upplevelser.
Låtarna är inte bara om verklighet och fantasi, också sambandet mellan dem.
Tom: Jag tror att båda världarna väcker mina sanna känslor. Fantasiordet påverkar oss, särskilt på vårt nya album "Humanoid".
Vilken känsla finns ofta med i Tokio Hotels musik?
Bill: Vi skriver alltid texter med känslor för tillfället. Vi skulle förmodligen känna sig aggressiva eller ledsna, bedrövade, förkrossade, glada, eller ibland vill vi bara har en fest den kvällen. Vi har olika känslor varje dag. Vi fångar alltid vissa punkter och sätera dem i våra texter, precis som en dagbok. Det måste finnas några som skriver dagböcker på nätterna! Och vår musik är produkten av en blandning av dagböcker och fantasier.
På THs officiella hemsida kan man se eran synvinkel på hur världen genom hemsidans design. När hade ni denna idén?
Bill: HAHAHA (skrattar glatt). Det är som att göra ett puzzel. Först hade vi inte ens en idé. Vi bara fortsätta att göra våra låtar, som att lägga in elektronisk musik i dem och göra de mer färgglada. När vi gjorde detta hade vi gradvis några idéer om hur visuella effekter kan dyka upp, eller hur man kan förmedla människors känslor. Vi uppnår detta genom bilder eller bakgrunder, och de är precis som kläderna på turnén. Allt detta gör låtarna levande.
Så djupt! Häftigt! Bill, när tänkte du att du var som en stjärna?
Bill: Väldigt tidigt. Mamma sa alltid att Tom och jag var högljudda barn.
Georg: Och du är det fortfarande (skratar tillsammans)
Bill: (fortsätter prata lite argt) Vi är naturliga artister. Mamma brukade ofta ta med oss till fester och vi höll i mikrofonen och pratade och dansade. Vi var energiska hela tiden.
Tom: (på tyska) Men ibland var vi dumma.
(Alla skrattrar, Georg högst)
Jag är ganska intresserad av historia av pusslet. Vilken typ av film påverkar Bill världsbild?
Bill: Det är svårt att säga. Jag gillar olika slags filmer. Den första filmen jag såg var David Bowie’s Labyrinth (1986). Det är min favoritfilm.
När såg du denna film?
Bill: Ehm... när jag var 6 år. Jag kollade på den om och om igen eftersom jag verkligen gillade den. Jag gillar också Dangerous Liaisons (1988), även om den är en väldigt gammal film. Jag kollar på annorlunda filmer, så som science fiction-filmer. När jag var liten gillade jag E.T (1982) väldigt mycket och också vampyrfilmer. Jag gillar The Fifth Element (1997). Och jag gillar också romantiska filmer, så som The Notebook (2004). Den är väldigt rörande. Ja, jag kollar hellre på olika filmer än just en typ.
Tom: Det är väldigt galet. Vi har tusentals DVD:er eftersom det finns så många bra filmer.
Och de andra tre? Har ni några favoritband eller filmer, eller finns det något som inspirerar er? Kan ni prata om det?
Gustav: Mitt favoritalbum är "Darkside of the sun". Och min favorit-DVD är Tokio Hotel. (alla skrattar)
Georg: På tal på skådespelarna gillar jag Leonardo Dicaprio mest (Gustav och Tom skrattar högt)
Georg (seriöst): Hans filmer är väldigt bra.
Bill (håller med): Ehm, det är ett faktum. Hans filmer är ganska bra. Filmerna som gjordes när han var ung är bra också.
Georg: Han kan vara ett århundrade skådespelare.
Bill: Håller med!
Och musik? Vilket är ert favoritalbum?
Georg: Jag lyssnar på en massa olika musik. Och jag lyssnar på mer än ett album per dag. Det senaste albumet jag köpte var Mike Posners.
Bill: Han är en amerikansk nykomling. Och det är en pop/R&B-känsla i hans musik.
Tom: R&B,Dance och HipHop - de tre känslorna blandade.
Och du då Tom?
Tom: Min favoritfilm är Training Day (2001) med Denzel Washington. Han är häftig och...
Bill (avbryter): Tom gillar alla filmer med Denzel Washington. Och Man On Fire (2004).
Tom: Ah! Man On Fire är väldigt bra. Dakota Fanning är också en bra skådespelare.
Bill: Ja. De är helt annorlunda. Vi får inspiration från olika aspekter, och innehållet är i grunden och botten om våra känslor och upplevelser.
Låtarna är inte bara om verklighet och fantasi, också sambandet mellan dem.
Tom: Jag tror att båda världarna väcker mina sanna känslor. Fantasiordet påverkar oss, särskilt på vårt nya album "Humanoid".
Vilken känsla finns ofta med i Tokio Hotels musik?
Bill: Vi skriver alltid texter med känslor för tillfället. Vi skulle förmodligen känna sig aggressiva eller ledsna, bedrövade, förkrossade, glada, eller ibland vill vi bara har en fest den kvällen. Vi har olika känslor varje dag. Vi fångar alltid vissa punkter och sätera dem i våra texter, precis som en dagbok. Det måste finnas några som skriver dagböcker på nätterna! Och vår musik är produkten av en blandning av dagböcker och fantasier.
På THs officiella hemsida kan man se eran synvinkel på hur världen genom hemsidans design. När hade ni denna idén?
Bill: HAHAHA (skrattar glatt). Det är som att göra ett puzzel. Först hade vi inte ens en idé. Vi bara fortsätta att göra våra låtar, som att lägga in elektronisk musik i dem och göra de mer färgglada. När vi gjorde detta hade vi gradvis några idéer om hur visuella effekter kan dyka upp, eller hur man kan förmedla människors känslor. Vi uppnår detta genom bilder eller bakgrunder, och de är precis som kläderna på turnén. Allt detta gör låtarna levande.
Så djupt! Häftigt! Bill, när tänkte du att du var som en stjärna?
Bill: Väldigt tidigt. Mamma sa alltid att Tom och jag var högljudda barn.
Georg: Och du är det fortfarande (skratar tillsammans)
Bill: (fortsätter prata lite argt) Vi är naturliga artister. Mamma brukade ofta ta med oss till fester och vi höll i mikrofonen och pratade och dansade. Vi var energiska hela tiden.
Tom: (på tyska) Men ibland var vi dumma.
(Alla skrattrar, Georg högst)
Jag är ganska intresserad av historia av pusslet. Vilken typ av film påverkar Bill världsbild?
Bill: Det är svårt att säga. Jag gillar olika slags filmer. Den första filmen jag såg var David Bowie’s Labyrinth (1986). Det är min favoritfilm.
När såg du denna film?
Bill: Ehm... när jag var 6 år. Jag kollade på den om och om igen eftersom jag verkligen gillade den. Jag gillar också Dangerous Liaisons (1988), även om den är en väldigt gammal film. Jag kollar på annorlunda filmer, så som science fiction-filmer. När jag var liten gillade jag E.T (1982) väldigt mycket och också vampyrfilmer. Jag gillar The Fifth Element (1997). Och jag gillar också romantiska filmer, så som The Notebook (2004). Den är väldigt rörande. Ja, jag kollar hellre på olika filmer än just en typ.
Tom: Det är väldigt galet. Vi har tusentals DVD:er eftersom det finns så många bra filmer.
Och de andra tre? Har ni några favoritband eller filmer, eller finns det något som inspirerar er? Kan ni prata om det?
Gustav: Mitt favoritalbum är "Darkside of the sun". Och min favorit-DVD är Tokio Hotel. (alla skrattar)
Georg: På tal på skådespelarna gillar jag Leonardo Dicaprio mest (Gustav och Tom skrattar högt)
Georg (seriöst): Hans filmer är väldigt bra.
Bill (håller med): Ehm, det är ett faktum. Hans filmer är ganska bra. Filmerna som gjordes när han var ung är bra också.
Georg: Han kan vara ett århundrade skådespelare.
Bill: Håller med!
Och musik? Vilket är ert favoritalbum?
Georg: Jag lyssnar på en massa olika musik. Och jag lyssnar på mer än ett album per dag. Det senaste albumet jag köpte var Mike Posners.
Bill: Han är en amerikansk nykomling. Och det är en pop/R&B-känsla i hans musik.
Tom: R&B,Dance och HipHop - de tre känslorna blandade.
Och du då Tom?
Tom: Min favoritfilm är Training Day (2001) med Denzel Washington. Han är häftig och...
Bill (avbryter): Tom gillar alla filmer med Denzel Washington. Och Man On Fire (2004).
Tom: Ah! Man On Fire är väldigt bra. Dakota Fanning är också en bra skådespelare.
Tillbaka till er musik. Sen ert första album har ni jobbat med producenter som Dave Roth, Patrick Benzner och David Jost. Vilken typ av effekt har väckts av att arbeta med dem?
Bill: Vi har jobbat med dem under en lång tid.
Tom: Ja vi har jobbat tillsammans för 7 eller 8 år sen vi startade bandet.
Bill: Vi känner varandra väldigt bra, och alla våra album är inspelade med våra producenter. Vårt senaste album "Huamnoid" var lite annorlunda, vi jobbade med andra människor. Även om vi fick en massa idéer med albumet så jobbade vi fortfarande med dessa killar.
Tom: Jag tror det viktigaste är att vi känner varandra väldigt bra. Alla i studion vet produktionens och soundets riktning.
Bill: Det är viktigt för oss att ha samma smak. Om vi har producenter som gillar annorlunda musik är vår, så skulle det vara svårt för oss att göra unika låtar. Men vi har jobbat länge, vi vet vad vi ska göra, så det är ganska enkelt.
Vilket låt från albumet "Humanoid" innehåller det nyaste elementet? Jag tycker att "Dogs Unleashed" är en unik låt som är mixad med elektroniskt och rock.
Bill: Ja det är låten som framför vårt nya sound bäst. Elektroniska effekter, programmerade rummor, keyboard och synth. Vi har utvecklats till ett annorlunda sound.
Ja.
Bill: Men när vi lägger in detta i vår musik har vi något annat i tankarna. Låtarna var våra då vi skrev dem från våra hjäran och vi blev inspierarade från världen utanför då vi spelade in. Det fanns folk som hade andra idéer men deras idéer kanske inte är det bästa. Om vi använder fel väg så skulle låtarna verka billiga. Så för att inte göra så det låter billigt så måste vi mixa det med grym rock. I vårt senaste album är det den elektroniska rocken som jag gillar mest. Jag tror att när vi är av scenen så vill vi ha nya utmaningar.
Tom: Det är ett verktyg för oss att göra musik av större skalor. Genom att införa elektronisk rock, syftar vi till att göra albumets sound med mer känsla av skala.
Bill: Faktiskt har musikinstrumenten spelats mer än vad vi trodde, det är det.
Bill och Tom såg seriösa ut när de pratade om deras musik.
Bill: Vi har jobbat med dem under en lång tid.
Tom: Ja vi har jobbat tillsammans för 7 eller 8 år sen vi startade bandet.
Bill: Vi känner varandra väldigt bra, och alla våra album är inspelade med våra producenter. Vårt senaste album "Huamnoid" var lite annorlunda, vi jobbade med andra människor. Även om vi fick en massa idéer med albumet så jobbade vi fortfarande med dessa killar.
Tom: Jag tror det viktigaste är att vi känner varandra väldigt bra. Alla i studion vet produktionens och soundets riktning.
Bill: Det är viktigt för oss att ha samma smak. Om vi har producenter som gillar annorlunda musik är vår, så skulle det vara svårt för oss att göra unika låtar. Men vi har jobbat länge, vi vet vad vi ska göra, så det är ganska enkelt.
Vilket låt från albumet "Humanoid" innehåller det nyaste elementet? Jag tycker att "Dogs Unleashed" är en unik låt som är mixad med elektroniskt och rock.
Bill: Ja det är låten som framför vårt nya sound bäst. Elektroniska effekter, programmerade rummor, keyboard och synth. Vi har utvecklats till ett annorlunda sound.
Ja.
Bill: Men när vi lägger in detta i vår musik har vi något annat i tankarna. Låtarna var våra då vi skrev dem från våra hjäran och vi blev inspierarade från världen utanför då vi spelade in. Det fanns folk som hade andra idéer men deras idéer kanske inte är det bästa. Om vi använder fel väg så skulle låtarna verka billiga. Så för att inte göra så det låter billigt så måste vi mixa det med grym rock. I vårt senaste album är det den elektroniska rocken som jag gillar mest. Jag tror att när vi är av scenen så vill vi ha nya utmaningar.
Tom: Det är ett verktyg för oss att göra musik av större skalor. Genom att införa elektronisk rock, syftar vi till att göra albumets sound med mer känsla av skala.
Bill: Faktiskt har musikinstrumenten spelats mer än vad vi trodde, det är det.
Bill och Tom såg seriösa ut när de pratade om deras musik.
Ni fyra startade era bandaktiviteter när ni var 14 år, och nu fanns det några ändringar med något elektroniskt i vissa delar på ert senaste nya album, men också något ni har haft hela tiden. Vad är den viktigaste delen och den mest bindande delen av ert band?
Tom: I grunden är det som består av trummor, bas och gitarr. Gitarren med tillägg av Bill röst har aldrig ändrats. Bills röst låter inte som förr längre, men hans känsla för att sjunga finns alltid kvar. Man kan se våra skillnader från Devilish till Humanoid.
Vilken musikstil tycker ni trummisen och basisten är mest lik med Tokio Hotel?
Gustav: Rytmen med trummor och bas (skrattar)
Georg: Det är svårt att säga. För vi är vad Tokio Hotel är.
Tom: (avbryter) Jag tycker vi är väldigt lyckliga. När vi skriver musik i studion skriver vi ner alla våra känslor i hjärnan, vi mediterar inte. Jag tycker det är tur att vi gör så, att vi gör grym musik. Utan denna tur kan vi inte göra någon musik alls. För att kunna göra låtar fansen ska gilla måste vi också gilla dem, vi kommer inte bara behålla vårt musikkoncept utan också lägga till sånt vi gillar.
Bill: (seriös) Men alla målgrupper kommer gilla vår musik. Det allra viktigaste är att "vi gillar vår musik". Vi gör låtarna för oss själva inte för fansen. Och det är tur att fansen kan gilla dem. Fansen älskar våra låtar och vill dela med sig dem med andra, men ibland vill inte jag det (Bill vill att man ska köpa albumen istället för att ladda ner)
Grymt! Ni har ett sånt bra koncept i era hjärtan. Tokio Hotel är så populära över hela världen nu, så vilka ska ni samarbeta med i framtiden?
Bill: Jag drömde om att samarbeta med Steven Tyler, sångaren i Aerosmith. Jag vet inte vad som ska hända i framtiden, men jag hoppas jag kan träffa många och samarbeta med dem. En hemlig plan kommer komma ut snart, men än kan jag inte säga ett ord om det.
Och vilka producenter vill ni samarbeta med?
Bill: Som jag sa, måste jag träffa de först för att se om vi har idéer som passar. Man kanske tycker personen är häftig, och att man vill samarbeta med den, men ibland kanske ens tankar inte passar ihop när man träffas. Det allra viktigaste är att man har samma idéer.
Vi har fått frågor från fansen, till exempel - eran singel "Don't Jump" släptes i Japan också, det är många fans som gillar denna låten, kommer denna låt finnas med på listan under era konserter i Japan senare?
Bill: Verkligen? (glad) Såklart. Etersom...
Tom: (avbryter) Faktiskt så gillar jag den låten väldigt mycket!
Bill: (avbryter) Eftersom vi har så många bra låtar är det ibland svårt att välja.
Tom: (avbryter igen) Eftersom det finns så mångra bra låtar, så räcker det inte med en konsert på 2 timmar.
Bill: (blev högljudd) Vi remixade även de tidigare låtarna och spelade på konserter.
Tom: I grunden är det som består av trummor, bas och gitarr. Gitarren med tillägg av Bill röst har aldrig ändrats. Bills röst låter inte som förr längre, men hans känsla för att sjunga finns alltid kvar. Man kan se våra skillnader från Devilish till Humanoid.
Vilken musikstil tycker ni trummisen och basisten är mest lik med Tokio Hotel?
Gustav: Rytmen med trummor och bas (skrattar)
Georg: Det är svårt att säga. För vi är vad Tokio Hotel är.
Tom: (avbryter) Jag tycker vi är väldigt lyckliga. När vi skriver musik i studion skriver vi ner alla våra känslor i hjärnan, vi mediterar inte. Jag tycker det är tur att vi gör så, att vi gör grym musik. Utan denna tur kan vi inte göra någon musik alls. För att kunna göra låtar fansen ska gilla måste vi också gilla dem, vi kommer inte bara behålla vårt musikkoncept utan också lägga till sånt vi gillar.
Bill: (seriös) Men alla målgrupper kommer gilla vår musik. Det allra viktigaste är att "vi gillar vår musik". Vi gör låtarna för oss själva inte för fansen. Och det är tur att fansen kan gilla dem. Fansen älskar våra låtar och vill dela med sig dem med andra, men ibland vill inte jag det (Bill vill att man ska köpa albumen istället för att ladda ner)
Grymt! Ni har ett sånt bra koncept i era hjärtan. Tokio Hotel är så populära över hela världen nu, så vilka ska ni samarbeta med i framtiden?
Bill: Jag drömde om att samarbeta med Steven Tyler, sångaren i Aerosmith. Jag vet inte vad som ska hända i framtiden, men jag hoppas jag kan träffa många och samarbeta med dem. En hemlig plan kommer komma ut snart, men än kan jag inte säga ett ord om det.
Och vilka producenter vill ni samarbeta med?
Bill: Som jag sa, måste jag träffa de först för att se om vi har idéer som passar. Man kanske tycker personen är häftig, och att man vill samarbeta med den, men ibland kanske ens tankar inte passar ihop när man träffas. Det allra viktigaste är att man har samma idéer.
Vi har fått frågor från fansen, till exempel - eran singel "Don't Jump" släptes i Japan också, det är många fans som gillar denna låten, kommer denna låt finnas med på listan under era konserter i Japan senare?
Bill: Verkligen? (glad) Såklart. Etersom...
Tom: (avbryter) Faktiskt så gillar jag den låten väldigt mycket!
Bill: (avbryter) Eftersom vi har så många bra låtar är det ibland svårt att välja.
Tom: (avbryter igen) Eftersom det finns så mångra bra låtar, så räcker det inte med en konsert på 2 timmar.
Bill: (blev högljudd) Vi remixade även de tidigare låtarna och spelade på konserter.
Vi har fått frågor från fansen, till exempel - eran singel "Don't Jump" släptes i Japan också, det är många fans som gillar denna låten, kommer denna låt finnas med på listan under era konserter i Japan senare?
Bill: Verkligen? (glad) Såklart. Etersom...
Tom: (avbryter) Faktiskt så gillar jag den låten väldigt mycket!
Bill: (avbryter) Eftersom vi har så många bra låtar är det ibland svårt att välja.
Tom: (avbryter igen) Eftersom det finns så mångra bra låtar, så räcker det inte med en konsert på 2 timmar.
Bill: (blev högljudd) Vi remixade även de tidigare låtarna och spelade på konserter.
Kan vi prata om Bills klädstil, har du något speciellt sett du klär dig på?
Bill: Ta senaste turnén till exempel, det kom av influenser av sci-fi-filmer. Vi har diskuterat det med Dean och Dan, desigerna för Dsquared2. De är tvillingar precis som oss, så vi passa ihop. Vi ville skapa en fantastisk värld, scenen som på en annan planet, kläder med lampor som kunde matcha scenen.
Så kommer Bill ge oss ett framträdande med en annan identitet som David Bowie använde under identiteten "Ziggy Stardust"?
Bill (blygt): Jag är inget i jämförelse med honom. Och man kollar bara på dessa bilder på 1980-talet, alls stilar och kläder såg ut som att de kom från rymden.
Tom: Man kanske tror att Bill är monstruös, men när man sett en gammal bild på David Bowie så ändrar man sig.
Bill: Som en kille som sminkar sig och har höga klackskor, hur som helst började det inte med mig. De har funnits där innan jag födds.
Verkligen. David Bowie skapade en tornado i cirkel av rock, mode och konst. Bill började du sminka dig på grund av "Ziggy Stardust"?
Bill: Nej. Jag visste det senare. Jag började sminka mig sen en Halloweenfest (Gustav och Georg fnittrade)
Tom (hoppar in): Det fanns så många band och sångare på 80-talet, men det finns många sångare som har affärer, och det är få band som gör seriösa album och funderar på att välja kläder som passar till scenen. De skapade bandet bara för att vara populära.
Och vad tycker du om Lady Gaga?
Bill: Jag gillar henne väldigt mycket. Det spelar ingen roll vad hon gör så gör hon det i sin egen stil, och det spelar ingen roll hur galet hon göt det, det är bara välbalanserat. Gaga vet vad hon vill, och vad hon vill göra och alla effekter på scenen är grymma. Jag beundrar henne.
Känner ni till Adam Lamber?
Bill: Hm, jag känner till han. Han har ofta pratat om mig. Jag har inte träffat han, så jag kan inte säga något om honom. Jag har hört hans låtar på radion. Jag känner till hans ansikte på bilder och några säger saker om honom till mig. Men vi har aldrig träffats.
Bill och Tom är tvillingar, om ni alla våre bröder, vem skulle var äldst och vem skulle vara yngst?
Tom: Den äldsta är jag.
Georg: Det är jag.
Gustav: Jag är.
Georg: Bill är den yngsta.
Bill: Faktum är att Georg är yngst, men Tom är mest pålitlig.
Den tredje då, Gustav?
Georg: Både Bill och Gustav beter sig om de vore yngst.
(alla skrattar)
Georg: Vi umgås så mycket så vi är som bröder.
Källa
Engelsk översättning av theresa @ THCN
Svensk översättning av Sofia - www.schwarz.blogg.se
Bill: Verkligen? (glad) Såklart. Etersom...
Tom: (avbryter) Faktiskt så gillar jag den låten väldigt mycket!
Bill: (avbryter) Eftersom vi har så många bra låtar är det ibland svårt att välja.
Tom: (avbryter igen) Eftersom det finns så mångra bra låtar, så räcker det inte med en konsert på 2 timmar.
Bill: (blev högljudd) Vi remixade även de tidigare låtarna och spelade på konserter.
Kan vi prata om Bills klädstil, har du något speciellt sett du klär dig på?
Bill: Ta senaste turnén till exempel, det kom av influenser av sci-fi-filmer. Vi har diskuterat det med Dean och Dan, desigerna för Dsquared2. De är tvillingar precis som oss, så vi passa ihop. Vi ville skapa en fantastisk värld, scenen som på en annan planet, kläder med lampor som kunde matcha scenen.
Så kommer Bill ge oss ett framträdande med en annan identitet som David Bowie använde under identiteten "Ziggy Stardust"?
Bill (blygt): Jag är inget i jämförelse med honom. Och man kollar bara på dessa bilder på 1980-talet, alls stilar och kläder såg ut som att de kom från rymden.
Tom: Man kanske tror att Bill är monstruös, men när man sett en gammal bild på David Bowie så ändrar man sig.
Bill: Som en kille som sminkar sig och har höga klackskor, hur som helst började det inte med mig. De har funnits där innan jag födds.
Verkligen. David Bowie skapade en tornado i cirkel av rock, mode och konst. Bill började du sminka dig på grund av "Ziggy Stardust"?
Bill: Nej. Jag visste det senare. Jag började sminka mig sen en Halloweenfest (Gustav och Georg fnittrade)
Tom (hoppar in): Det fanns så många band och sångare på 80-talet, men det finns många sångare som har affärer, och det är få band som gör seriösa album och funderar på att välja kläder som passar till scenen. De skapade bandet bara för att vara populära.
Och vad tycker du om Lady Gaga?
Bill: Jag gillar henne väldigt mycket. Det spelar ingen roll vad hon gör så gör hon det i sin egen stil, och det spelar ingen roll hur galet hon göt det, det är bara välbalanserat. Gaga vet vad hon vill, och vad hon vill göra och alla effekter på scenen är grymma. Jag beundrar henne.
Känner ni till Adam Lamber?
Bill: Hm, jag känner till han. Han har ofta pratat om mig. Jag har inte träffat han, så jag kan inte säga något om honom. Jag har hört hans låtar på radion. Jag känner till hans ansikte på bilder och några säger saker om honom till mig. Men vi har aldrig träffats.
Bill och Tom är tvillingar, om ni alla våre bröder, vem skulle var äldst och vem skulle vara yngst?
Tom: Den äldsta är jag.
Georg: Det är jag.
Gustav: Jag är.
Georg: Bill är den yngsta.
Bill: Faktum är att Georg är yngst, men Tom är mest pålitlig.
Den tredje då, Gustav?
Georg: Både Bill och Gustav beter sig om de vore yngst.
(alla skrattar)
Georg: Vi umgås så mycket så vi är som bröder.
Källa
Engelsk översättning av theresa @ THCN
Svensk översättning av Sofia - www.schwarz.blogg.se
Kommentarer
Trackback
