Tokio Hotel
"Jag vill testa något nytt förutom att göra musik med Tom."

[...]

Alla såg fram emot att ni skulle komma.
Tokio Hotel: Vi med.
Bill: Resan till Japan har varit vår dröm för så länge. Vi är väldigt tacksamma att äntligen vara i Japan och väldigt förväntansfulla. Det känns bra att komma hit.

Jag antar att ni hade samma svar när vi frågades av Sydamerikanska journalister. (skrattar)
Bill: Ja! Vi har sagt många gånger att vi ska till Japan någon gång. Vårt bandnamn är "Tokio Hotel" så vi ville gå till Japan så snabbt som möjligt.
Tom: Men när dagen kom, det var verkligen bortom all föreställning, för Tokyo låg så långt borta.
Georg: När vi kom på ett bandnamn ville vi ha något annorlunda. Det verkade som en plats vi inte ens kunde drömma att se eller nå. Och slutligen bestämde vi oss att heta "Tokio Hotel". Men vi är äntligen i Tokyo (skrattar).

Tja, alla vill veta mer om er under begränsad tid. Först, Tom du sa att göra ett album är ett tidsödande jobb när vi frågade dig förra gången. Så albumet 2011 kommer inte bli enkelt. Tänker du likadant nu?
Tom: Ja.

Varför?
Tom: Egentligen skulle vi spela in nya låtar i studion just nu, men vi bestämde oss att åka till Japan, det ingår faktiskt inte i vår plan. Nästa gång hoppas vi att vi kan förbreda mer.

Seriös? Vi kan inte tro dig, eller? (skrattar)
Tom: Såklart! Men vi har andra planer i 2011 att se fram emot. Efter allt detta kan vi äntligen återvända till studion och fortsätta skriva låtar. Så vi vet inte heller när nästa album kommer släppas. Det är inte så att vi inte gillar att resa, men det verkar som att vi inte har tid att spela in under 2011. 
Bill: Det är för att vi vill göra nya album med hög kvalité. Vi vill verkligen visa alla de bästa delarna av vad vi gör under vardagen, så det är nödvändigt att stanna i studion under en lång tid. Under tiden vi spelar in diskuterar vi vilket sätt som är bäst, vad som låter bättre och så vidare.
Tom: Ja, vi har varit på turné i år. Så fort vi kommer tillbaka till studion ska vi tänka på vad som händer härnäst, ackumulera våra tankar och samla alla typer av inspiration. Allt detta är väldigt tidskrävande.
Bill: Så vi är inte säkra när vi kan släppa nästa album. Kanske nästa eller nästnästa år. Men vi kommer genast infomera er om det finns någa tecken. (skrattar)

Hur lång tid lägger vi oftast ner på att göra ett album?
Tom: Det beror på. Det beror alltid på hur många låtar vi spelar in. Det är inte problemet vi behöver tänka på. Ibland tycker vi det är okej efter att vi spelat in 18 låtar, och ibland kanske vi inte är nöjda och vill lägga till något efter vi spelat in 50 låtar. Därför beror det på vårt humör för stunden. Om vi gav er en deadline skulle det vara ett antagande.

Åh, jag förstår. Jag åkte till Tyskland och Paris den andra dagen. Jag vet hur populära ni är i europa. Ni är helt klart mest populära.
Tokio Hotel: Ja det är samma i Paris.

Första gången vi intervjuade Bill och Tom via telefon var båda väldigt vänliga och lätta att prata med. Jag var så chockad. Så det spelar ingen roll hur populär man är, så är man still naturlig och har en låg profil. Är det er princip?
Bill: Ja, det är viktigast för oss. Vi skapade detta band naturligt och vi är också bra vänner. Vi har varit tillsammans för nästan 10 år. Under denna period har vi spelat inför 5 människor. Inledningsvis trodde vi aldrig att vi skulle bli framgångsrika då vi spelade på små klubbar. Men ni blev vår dröm verklighet och jag var så stolt. 
Tom: Så vi vet båda sidorna av hur verksamheten fungerar, för vi vet inte bara om framgången utan också känslan av att stå framför 5 människor. I den lilla klubben lyssnade ingen på oss, nämnde ingen intervju. Vi vet också hur svårt det är att vara på toppen. Och det är svårt att spela inför 500.000 under Eiffeltornet också. Eftersom vi har upplevt framgång och misslyckanden, så är vi också tacksamma idag. Kanske är vi välsignade.

Är det för att du är kristen?
Bill: Det kan vara en anledning.

Vi ska ändra samtalsämne. Efter att ni kom hit, vad tycker ni om Tokyo? Är det detsamma som ni föreställde er eller inte? 
Bill: Jag kunde inte föreställa mig att det skulle vara såhär mycket fans som väntade på oss.
Tokio Hotel: Ja, ja!
Bill: Jag trodde ingen skulle vara där och ingen skulle känna igen oss. Men när vi gick av planet, så väntade en massa fans och gav oss en massa presenter. Jag var så glad. Alla välkomnade oss vänligt och nitiskt.

Har ni vant er vid detta, va?
Tom: Andra länder är detsamma, men det är första gången i Japan. Så jag tänkte att kanske ingen kände till oss alls och att vi skulle behöva presentera oss först. Jag var väldigt glad över att se så många fans i Japan.

Fansen i europa måste vara så mycket mer än de japanska fansen, men alla här är passionerande för er. Åh, föresten Bill och Tom ni sa att ni båda var perfektionister. Då ger ni andra problem ibland, va? (skrattar) När började ni bli perfektionister?
Bill: Jag antar det började för länge sen.
Tom: Något inom mig började kontrollera mig för länge sen, tror jag.
Bill: Jag säger till mig själv "slappna av, slappna av i axlarna." Men jag kan inte. Det spelar ingen roll vad jag gör. Det är som en sjukdom. Jag vet att jag kan skapa problem hos andra, men jag bara tänker på det. Jag antar att andra inte kan vara glada (skrattar)

Ser ni? Gustav och Georg är hånfulla. (skrattar)
Bill: Ja, Tom och ajg är precis likadana när det gäller det här. Så när vi är tillsammans är det ibland jobbigt för andra. Jag vet inte när det började. Hur som helst har jag varit såhär länge.

Har ni ärvt detta från era föräldrar?
Bill: Kanske. Vi står nära våran mamma och får aldrig någon press från henne. Vi har växt upp fritt sen vår barndom. Mamma litar väldigt mycket på oss. Mamma har aldrig tvingat oss att göra något inom studier. Hon litar på oss och säger till oss "Gör saker enligt era egna idéer. Jag tror på dig." Vårt förhållande är väldigt bra, så det är svårt att säga om det är genetiskt.

Jag har hört att ni inte hyr någon stylist pga perfektionism. Stämmer det?
Tom och Bill: Ja.
Bill: Jag kan inte tro dem. Stylisten kanske ber oss ha på oss kläder vi inte gillar. Jag känner mig alltid orolig. Jag föredrar att välja och köpa kläder själv.
Tom: Jag tror inte på andra heller. Jag vill kontrollera allt inklusive PV, CD, effekter, scener, konserter och naturligtvis musik. Det kan betraktas som ett freak. Men vi har våra egna tankar och vi tror att vi kan göra mycket bättre än någon annan.
Tokio Hotel: (skrattar)
Tom: Jag tror vi skapar problem för andra. Med ett ord, hoppas vi att vi kan sköta detta själva. Jag vill vara engagerad i CD med låtetexter eller "Darkside of the Sun" japanska utgåvan.

Och vad brukar ni göra? Brukar ni gå och shoppa?
Bill: Det är svårt. Särskilt i europa är det inte okej. Men det finns några affärer som vi känner oss hemma i. Och under vissa tider har de specialöppet för oss. Vid den tiden kan vi gå dit och ta vår tid. Förutom det köper vi alltid saker online.
(Tom berättade för oss att Bill ofta går och shoppar i en affär kallad Melrose Avenue i LA)

Shoppar online? Köpte du alla dessa accesoarer som du har på dig idag online?
Bill: Ja! Det finns några hemsidor där man kan köpa såna saker. Ibland i vissa länder kan vi gå ut och shoppa med kepsar och solglasögon utan att oroa oss. Och ibland ger designers mig kläder.

Det låter bra. I vår tidigare intervju sa du att din lägenhet inte var som en butik utan en klädaffär. 
Georg: De har mer olika kläder än i en butik. Det är som ett lager.
Tom: Jag har en massa kläder, men Bill har ännu mer. Mängden av våra kläder är stor.
Bill: Jag är van vid att ge bort mina kläder istället för att slänga dem. På tal om kläder, jag är...
Georg: Slampig.
Bill: Ja jag gillar dessa kläder. Jag gillar alla väldigt mycket, eftersom gamla kläder är en del av min historia och de har olika slags minnen. Denna rocken är om det och denna jackan är om det, typ så.
Tom: De kläder som vi hade under vår första inspelning finns fortfarande i vår gaderob.

Är det inte bra att donera till välgörenhetsorganisationer?
Tom: Vi har gjort det tidigare. Men det är som vi sa att alla har en betydelse och ett minne. Vi ville inte ge upp dem.

Jag har hört att ni har med er 10 eller 12 väskor på turnén. Är det sant? (7 väskor till Japan)
Bill: Ja, det verkar som att vi har med oss mer (skrattar). Turnén är så länge sen så jag minns inte klart. 
Tom: De som är ansvariga för att bära väskorna är väldigt trötta, tror jag. Det är väldigt bra att låta andra hjälpa till (skrattar)
Bill: Vi tog allt vi behövde, för vi åkte på en 3 månaders lång turné.

Ert band skapades för 10 år sen. Det har gått 10 år. I jämförelse med den allra första början, har ni ändrat er attityd till musik?
Bill: Jag tror vi har växt upp faktiskt. Alla av oss har vuxit upp och blivit vuxna. Alla har säkert förändrats. Vi fick anpassa oss för långa turnéer, så som musiker växte vi upp också, något som varit naturligt. Vi har inte haft tanken att nu börjar vi göra såhär. Bara låtit det vara.

Vad sägs om ämnet ni komponserar? Har ni ändrat ämnet då ni vuxit upp?
Bill: Ämnet har ändrats. Jag blir inspirerad från många material så som mode, folk omkring, filmer och så vidare. Särskilt mina favoritfilmer, så det förra albumet var inspirerat av en science fiction-film.

Vilken film?
Tom och Bill: Det är svårt att säga.
Tom: För det finns så många filmer.
Bill: Vi gillar för många bra filmer.

Snälla välj några av dessa filmer.
Bill: Till exempel "2012" är bra. En annan, vad heter den? Förlåt jag glömde.
Tokio Hotel: "District 9".
Bill: Ja den är väldigt bra. Och den nya "Tron:Legacy" är väldigt kommersiell. Jag vill verkligen se den. Och det finns några filmer som vi bara vet det tyska namnet. Jag gillar "The Notebook" och "labyrinth" av David Bowie. De är gamla filmer men jag gillar dem väldigt mycket. "Inception" är väldigt underbar.

Den är svår att förstå, va? Föresten showen ni höll för några veckor sen i Sydamerika var full av framtidskarraktär, särskilt med kläderna. När ni gjorde scenen - var den baserad på era egna tankar?
Tom: Ja. För 3 månader i europa förbredde vi under ett halvår. Alla medlemmarna gick till replokalen. Bestämde scenen, kläderna och allting. Det tog oss en massa tid och energi. Vi spelade en del av det hela. Det är omöjligt att göra allt. I europa hade vi 15 lastbilar för att transpotera allt, men i Sydamerika bara ett plan. Och planet hade viktbegränsning. Så vi kunde inte ta allt. Även då det inte kunde vara precis likadant så gjorde vi vårt bästa.

Jag förstår. Den sista frågan är typ ett skämt. Tom och Bill, sover ni i samma säng?
Tom: Nej.

I den tidigare intervjun sa ni att ni gjorde allt tillsammans och ibland till och med sov tillsammans.
Bill: Vi såg en film och blev trötta samtidigt så...
Tom: Det stämmer. Vi är tillsammas alla dagar, nästan 365 dagar 24 timmar om dygnet. Vi kanske separerar ifrån varandra då vi sover i olika sängar 8skrattar). Förutom sömn så är vi tillsammans.

Åh, jag vet (skrattar): Tja, vad är ert mål för 2011?
Bill: Gå tillbaka till vår studio och göra nya låtar.

Ska ni tillbaka till Hamburg eller LA?
Bill: Vi ska tillbaka til båda ställerna. Ibland vill vi stanna i USA, och ibland vill vi stanna i Tyskland. Det finns många särskilda planer som fortskrider säkerhet. Men vi kan inte säga er. Tom och jag vill också testa något annat än musik. Vi har inte bestämt men vi säger till när vi har bestämt. Nästa år bör i huvudsak baseras på att göra musik.

Gjorde Bill något relaterat till mode? Jag har hört att du har spelat in en tecknad film.
Bill: Ja, jag gav min röst till Arthur på "Arthur und die Minimoys."

Ni andra då? Vad gör ni förutom musik?
Bill: De har inte denna talangen (skrattar).

Åh! Bill! Kom igen!
Gustav: Jag kommer kanske bli den nya Stallone om 10 år. Och jag kanske har en röst på "Arthur Rimbaud 20" (skrattar)
Tom: Då jag inte har gjort det tidigare, det är ett svårt jobb (skrattar). Inte enkelt, va? 
Bill: Det tar lång tid. Det är förverkligandet jag fick efter att jag hade stannat kvar i studio för flera timmar.
Tom: Bill är också noggrann som sångare. Vi är inte bra på att sjunga och göra musik samtidigt, för jag tror inte vi passar som det. 

Du då Georg?
Georg: Jag har inte fått några bra förslag. Jag vet inte vad det ska bli?

Okej. Tack så mycket!

---

Engelsk översättning + scans av theresa@THCN
Svensk översättning av Sofia - www.schwarz.blogg.se

BURBERRY PRORSUM 2011

Bomullsvävd kortärmad tröja.

Pris: € 330.83

http://www.luisaviaroma.com